inferocire
verbo transitivo
| 1. | [belva] wild machen |
| 2. | [persona] zur Weißglut bringen |
inferocirsi
verbo intransitivo pronominale
| 1. | [belva] wild werden |
| 2. | [persona] durchdrehen |
ITALIAN
GERMAN
GERMAN
ITALIAN| 1. | [belva] wild machen |
| 2. | [persona] zur Weißglut bringen |
| 1. | [belva] wild werden |
| 2. | [persona] durchdrehen |